Om att ha roligt på scouters bekostnad
(Foto: Joakim Nordlund)
Det är en liten artikel i den vidriga tidningen Aftonbladet som handlar om diverse stackare som missat tåg eller råkat ut för "mardrömsresor". Egentligen kunde jag inte bry mig mindre, men det är när jag kommer mot slutet av artikeln som jag börjar bubbla av skratt. Jag läser om 200 scouter vars tåg stått still i sju timmar. Och de små liven har inte heller fått någon mat. Jag citerar:
Ha ha ha. Så jävla roligt. Föreställ er 200 besvikna små scouter, som börjar göra pinnbröd av sätena och koka det lortiga vattnet på tågtoaletterna för att de snart är utsvultna. Snart blir de bli uttråkade och vips börjar de packa om sina ryggsäckar i några timmar så att de inte är snedpackade, för att sedan diskutera de nya Fjällrävenkåsorna och tävla i råbandsknop och pålsteak. Efter det tänder de en lägereld i utrymmet mellan två vagnar. Där sitter de sedan och sjunger "Kumbaya my loooord, Kumbayaaaa" i timme efter timme.
Efter allt som scouterna gjort mig, så återstår bara en tanke i mitt huvud. Och det är att det kan de gott ha, de små scoutasen.
Verkligen ett moget inlägg på en usel blogg!
Haha, och en mogen kommentar :D
Haha, scouterna om några borde väl ta det som ett äventyr. Vill de bara ha arrangerade nödsituationer elller vad? SJ(eller om det var Connex här)-förseningar borde ju verkligen ingå i grundprogrammet för en modern scout tycker jag.
De missar en dag på lägret men får en riktig scout-situation istället och vad gör de då? Står och surar. Väldigt redo de är då. Ingen behöver väl vara törstig och hungrig när ett tåg är försenat/inställt, det blir väl inget u-land bara för att tåget inte kommer. Jösses.
Bra inlägg!
Oj! Ibland blir man verkligen utsatt för fördomar och som scout är man oftast van vid detta. Din åsikt är säkert representativ för dem som inte riktigt vet vad scouting går ut på.
Jag har varit scout i 20 år och det har lärt mig otroligt mycket som jag även har nytta av i mitt vuxna liv; Samarbete, överlevnad, ledarskap... you name it. Däremot är scouting ingenting för bekväma. Om man inte klarar av att inte ha rinnande vatten och toalett 2 meter bort, att laga mat över öppen eld, gå i höghöjdsbana och bygga risflotte osv. så kanske man inte ska gå med i denna världsorganisation, men personligen är scoutingen något av min identitet och något som jag är otroligt stolt över!
Att du råkade hamna i samma kupé som ett gäng scouter (och förväntar dig att de ska sitta stilla och tysta under hela tågresan) är olyckligt, men knappast deras eller scoutrörelsens fel. Jag anser inte heller att det är en grund till känna skadeglädje när 200 barn och vuxna blir strandsatta utan mat och el på ett tåg mitt ute i ingenstans (eller att kalla dem för "as"). Jag blev både ledsen och arg när jag läste detta.
Det är verkligen inte roligt att 5 dagar innan en avresa med en stor grupp höra att tågen är inställda. Som ansvarig för 40 scouters resa, från Småland och Östergötland, blev jag otroligt stressad och arg när samtalet nådde mig. Detta betyder inte att jag "stod och surade" som "J" så osympatiskt deklarerar. Däremot tar vi tag i saken för att visa SJ att de inte kan komma undan med detta (speciellt inte när informationen om banarbetet har funnits tillgängligt på Banverkets hemsida under ett års tid).
Ursäkta novellen, det var inte riktigt meningen att det skulle bli så långt. Men jag hoppas för din och dina medmänniskors skull att du kan bli mindre trångsynt och mer sympatisk.
Med vänliga hälsningar
Sofie, Jönköping