En skyddad verkstad för meningslöshet

Jag har precis gjort min första lyssning på den självbetitlade skivan med Sällskapet, och jag måste spontant säga att jag gillar det väldigt mycket. Det är dystert, det är dovt, det är mörkt och i vissa partier är det nästan jobbigt. Och det är precis i dessa ögonblick Thåström är som bäst. Jag beundrar Thåström i de flesta avseenden.