En skyddad verkstad för meningslöshet

Facebook är en mycket bra community, på de flesta sätt och vis. Dock har jag stött på ett markant problem, eller åtminstone en sak som gör det jobbigt att använda tjänsten.

Det har hänt några gånger att personer lagt till mig som vän, eller ansökt om att ha mig som vän, (som man väl gör?). personer som jag absolut vet vilka det är, men som jag dock inte känner alltför väl. Eller åtminstone inte anser vara mina vänner. Här ställs man inför ett dilemma - jag anser inte att personerna är mina vänner, men vet vilka det är - och erhåller endast alternativen "confirm" samt "ignore" till friend-requesten.

Erhåller personen i fråga ett meddelande i stil med "Magnus valde att ignorera dig. Ni är inte vänner.", eller vad sker när man väljer ignore-alternativet? Jag tänker mig en hypotetisk situation där jag själv gör en vänskapsansökan, men får tillbaka svaret att personen ignorerar mig. Jag skulle ju vara krossad för alltid.

Så, hur agerar man i situationen? Kör på en vit lögn och säger "självklart är vi vänner!", ignorerar stenhårt, eller ska man göra det enkla alternativet -  inte svara alls, och låta requesten ligga där för all evighet?

Det är fredagkväll. Jag äter pasta, lyssnar på Smiths och ska snart ta första glaset rödtjut. Någon som gillar depraverade, unga män?

Förtydligande: Tro nu inte att jag haft allvarliga planer på att hänga mig bara.

Ikväll är alla andra på Way out west eller i Ludvika. Själv skall jag dricka ett glas rödvin och se en film. Vad gör ni ikväll? Någon som läser? Någon som lever?

Det är ju omöjligt att vara snygg när det regnar. Slutsats: bor man i Göteborg blir man ful.

Och förresten: anledningen till att det är felstavat, och ibland saknas en bokstav är att mitt tangentbord har sett sina bättre dagar. Man måste i dagsläget banka med sina små knubbiga fingrar (hur nu det går till?) för att tecknen överhuvudtaget skall visa sin närvaro. Jag är inte dyslektiker. Inte vad jag vet iallafall.

Allt jag äger går sönder. Faller i spillror. Och allt kommer på en gång. En kavaj har gått sönder,byxor går sönder par efter par, i alla mina skor har hål slitits upp på ett eller annat ställe. Skjortor får rivsår, och t-shirtarna får hål de med, om de inte redan krympt för mycket i tvätten. Till detta bör tilläggas att vi har dresscode på jobbet.

Tages tacksamt emot: skor, skjortor, och annat matnyttigt.

På väg hem från jobbet gick jag av en hållplats tidigare, vid Getebergsäng, för att handla mat på Willy:s. Jag traskar på längs Mölndalsvägen med nedsjunket huvud, och höjde det egentligen inte förrän jag nådde ingången. Där möts jag inte av, som man vanligen gör, affischer med veckans erbjudanden. Istället möts jag av stora vita lappar med texten: "AFFÄREN UPPHÖR 5/7 - TACK TILL ALLA KUNDER". Jag kliver in i affären och möts av ett halvtomt Willy:s hemma. Min första tanke var att detta kunde ju vara positivt, nu borde de ju rea ut allting.

Tji fick jag, priserna var de vanliga, det var t o m så illa att veckans extrapriser, (som ajg kollat upp på Internet) inte gällde! Lite småbutter plockade jag ihop tvättmedel, bacon, grädde, vitlök, och en folköl. Tog ut en hundring i kassan, packade ner mina varor i en påse, skickade ett sms till johan med texten "RIP Willys", och det var egentligen då tanken slog mig:

Var ska jag nu handla saker när jag spontant blir sugen på något?
Var ska jag nu handla söta och feta saker att proppa i mig när jag är så bakfull att jag knappt lever?
Var ska jag nu handla mat på väg hem från jobbet?
Var ska jag nu handla , när jag ska laga mat och upptäcker att något fattas?
Var ska jag nu panta på söndagarna?

En lösning skulle kunna vara Ica Maxi. Men dit är det ju långt.

Willys Hemma på Mölndalsvägen kommer alltså försvinna. Upphöra. Gå upp i rök. Förtvina.
Mitt älskade Willys. Vila nu i frid.