En skyddad verkstad för meningslöshet

Kvällens punktlista:

• Diska
• Laga kassler med trattkantarellsås
• Städa
• Skriva minst 1500 tecken på reportaget (helst 2500)
• Hemlig punkt
• Blogga om något vettigt

• Bubblare: kanske dags att raka pungen igen? Vi får se.

När jag betat av dessa ska jag göra något avslappnande. Poker kanske.

I bästa fall krysar jag väl för en eller två punkter. Heja på mig!

Haha. Klockan skulle ju ställas om i helgen. Det har jag nu gjort. På mobilen och klockradion (datorn ställer om sig självt).

Och så slår det mig när jag ser min väggklocka att den har jag minsann inte ställt om. Och då kommer jag på att det faktiskt inte alls var längesen den ställdes om till sommartid. Hahaha. Och då var det nog inte ens jag som gjorde det.

På något sätt tycker jag att det säger något om produktiviteten i mitt liv.

Men jag är snäll åtminstone.

Den här säsongen har jag två favoritprogram i den svenska tv-produktionen.

Den första: Matakuten. Tar upp en rätt viktig grej och gör det i ett seriöst, men halvfånigt format. Bert Karlsson åker runt och predikar. Kock-Melker styr upp i skolkök. Skön underhållning. Roligast är när eko-tanten börjar gråta för att barnen inte vill äta hennes quinoaröror.

Den andra, och den som är min riktiga favorit: Videokväll med Luuk. Är nu slut för säsongen - men vilken säsong! Den första tilltalade mig inte så mycket. Programmet med Fredrik Wikingsson var rätt trevligt, men annars var det mest intressepilar i ögonen. "Videokväll med Luuk" kan inte mätas med "Sen kväll med Luuk", men "Sen kväll med Luuk" är också historia. Mycket fin Tv-historia. Kristian Luuk är helt klart en av Sveriges bästa programledare. Kanske den allra bästa.

I avsaknaden av "Sen kväll med Luuk" är "Videokväll med Luuk" ett fint substitut. Lite seriösare, lite finare och mycket mer gemytligt. Trivselintervjuer av hög kvalitet. Framförallt har man den här säsongen fått se både Peter Stormare, Janne Josefsson och Leif Silbersky gråta i studion. Otippade alla tre. Men jävligt fina historier. Det lär säkerligen bli en säsong till. Och det ser jag fram emot. Mycket.

När det kommer till pasta så finns ju lite olika alternativ. Förvisso är det väl samma skrot och korn (mjöl och vatten) i alla sorterna, men det är ändå ett viktigt val man gör där. Och det är inte helt lätt.

Valmöjligheterna är ju i det närmaste oändliga.

Först och främst: fullkorn eller vanlig? Kanske handlar det om livsstil. Kanske handlar det om intelligens. Kanske handlar det om att vara känslig för energiintag. Själv föredrar jag i de flesta fall fullkorn nu för tiden, vilket ju kan ses som en chock (PASTACHOCK!) med tanke på tidigare utlåtanden för undertecknad. Men det handlar helt enkelt om att jag blir jävligt dåsig av för mycket vit (fast den är ju gul) pasta. Det om det.

När man då bestämt sig för första variabeln så är man ändå inte långt på vägen mot sin måltid. Nej, här måste man bestämma vilken storlek man önskar på pastan. Det vill säga, ska den vara av spaghettifamiljen eller av minipastafamiljen?

Väljer man då spaghettifamiljen, vilken jag anser gör sig bäst till såser och grytor så tornar nya val upp sig. Ska den vara färsk eller torr? Färsk är såklart mycket godare. Men så inåt helvete mycket dyrare. Nåväl. Ska man då ha vanlig spaghetti (rund och smal), tagliatelle (platt) eller pappardelle (platt och bred)?

Ja, det är en bra fråga. Spaghettin är så sjukt tråkig (men billig). Tagliatellen är god och medeldyr. Pappardellen är mest intressant i sitt format. Månne något för dyr, men ett klart intressant alternativ. Pappardellen ger ett behagligt tuggmotstånd. Den är god att äta och trevlig att titta på. Den ljuvliga pappardellen går här ut som segrare.

Men, om man nu väljer minipastafamiljen, då finns ju de mest konstiga val. Penne eller skruvar är enkla, men något tråkiga alternativ. Fjärilar är lite lustiga, men säljs typ bara av Barilla och det har studenten inte råd med. Vidrigast är snabbmakaroner. Bläh.  Gnocchi är roligt, för i den fastnar rolig sås. Problemet är ju bara att sås äts med pasta från spaghettifamiljen. Minipastan äts till köttbullar. Eller falukorv. Tråkigt var ordet.

Utanför dessa ramar faller den absolut bästa pastasorten. LASAGNEPLATTAN! Lasagneplattan är det kompletta alternativet. Du kan skära din egen pappardelle till ett lägre pris och du kan säkert stympa upp den i småbitar om du ska äta köttbullar. Ellerså äter du den precis som den är. I en lasagne. Med lite delikat bechamel, så den blir sådär perfekt lagom mjuk. Och sen är det bara att äta. Tugga efter tugga. Tallrik efter tallrik. Och det känns så bra.

Lasagneplattan är utan tvekan pastafamiljens konung. Den förtjänar en bättre plats - både i pastahyllan och i mänsklighetens karga hjärta.

God dag alla Magnuslovers!

Tänkte bara berätta att jag och Grevén har återförenats. 738 gram grevé och 85 kg människa i ett utsökt äktenskap.

Ikväll blir det ostsex på Kemivägen.

En liten, liten runk <3

i förrgår var det Älgjakten, idag Fäbodjäntan. den förra fick mig att börja gråta, den senare har inte fått det, men filmen är inte heller slut än. jag älskar att ta en liten, liten runk. önskar att jag kunde göra det jämt. fast å andra sidan är det ett sånt himla hösttecken för mig att jag inte skulle vilja att det ändrades egentligen. ta tid att ta en liten, liten runk! så värt det.

Tydligen är det populärt att imitera min blogg nu. Det är ju trevligt i och för sig. Jag förstår ju varför, så att säga.

Slumrade just till en minut på soffan.

Drömde en så jävla skum sak.

Jag åt melon. Och skinka. Melon och skinka. Skinka och melon.

I obscena mängder. Jag vräkte i mig stora skålar, proppfulla med skinka och melon, en efter en.

Det fanns liksom inga gränser.

Skum känsla.

Min top tre just nu:

1. Lit de parade
2. Gå ut och var glad
3. Öppna landskap

(Så jävla mainstream, men jag jobbar på det)

Livstid för Anders Eklund.
Livstid för hon tyskan i Arboga-fallet.
Och ett par år för Tito Beltran.

Det var väl alla medierättegångarna just nu? Undrar vad som dyker upp härnäst.

Dåså, alla Magnus-lovers, resultat från föregående inlägg:

• Jag duschade.

Resten kan man göra i morgon, eller något i den stilen.

Idag har jag åkt till Lidköping och tillbaka. I Lidköping intervjuade jag mr. W till ett personporträtt.

Sen har jag varit på Willys Hemma. Handlat mjölk och leverpastej.

Sen har jag sprungit. Gick jävligt bra. Slog bl a rekord. Ett varv på 04:49:08.

Nu äter jag köttbullar, kokt potatis, gräddsås och rivna morötter. Lingonsylten var slut. Helvete och fan.

Ikväll ska jag (helst):

• Hänga in ren tvätt från igår
• Duscha
• Raka pung
• Skruva ihop ny bokhylla
• Skruva ihop lampa
• Sammanfatta intervjun lite snabbt
• Äta en bit choklad och kanske ta en kopp te
• Se gårdagens Agenda
• Sova

Klockan är halv åtta. Det är lördag. Magnus är uppe.

Tenta klockan nio. Den spikar vi. I annat fal så rör det sig om ren och skär otur.

Dagens "Vem vet mest":

Fråga: Vem spelar mamman i "Svensson Svensson"?

Svarande person: Susanne Reuter. (Uttal: [Råjjter])

Rikard Olsson: Rätt! Rätt uttal också. Hon brukar få heta både det ena och andra, Susanne Reuter. (Uttal: Röjjter])