En skyddad verkstad för meningslöshet

Träffade Janna en sväng igår. Vi pratade om matematik, det var intressant.

Frågeställningen som diskuterades var följande:

Du är med i ett TV-program eller något liknande, och får välja mellan tre lådor; A, B och C. I en av lådorna ligger ett fint pris, kanske en bil. Du väljer låda A. Programledaren slänger då bort låda C, som var utan vinst och frågar dig om du vill stå kvar vid ditt beslut, eller om du nu vill byta till låda B. Så vad gör du? I vilken låda är det störst chans att bilen befinner sig? A? B? Lika stor?

En bok där Lasse Kronér tipsar om 80 väldigt goda mackor. Det behöver inte ens kommenteras. Det vore verligen att sparka in öppna dörrar.

Jag har, som jag hoppas att alla märkte fått en ny lägenhet. 28 kvadrat, byggnadsår 2006. Det blir inflyttningsfest sen. Vilka vill komma?

Här ligger den:

Fick enleverans med nya T-shirts igår. Tror jag har 52 stycken nu. Om jag inte räknar fel. Jag kanske borde göra ett kollage med alla. Det vore väl häftigt?

Loggar fortfarande in var tionde minut på GU:s hemsida, för att inse att jag faktiskt klarade etnologitentan. Nu har jag hittils 43.5 poäng avklarade enligt det nya systemet. Universitetet är förvånansvärt enkelt.

Världens kanske bästa dag: loggar in på GU och ser att jag klarade etnologitentan. Får mail om att jag fått ny lägenhet. Intressant föreläsning idag, god pastabuffé med Johan. Snart: fet lön på ingång och människor jag tycker mycket, mycket om. Livet leker!

Jaha, jag lever idag med. Hallelujah!

Nu ligger jag här på min säng igen. Med datorn i knät. Varje gång det sker blir jag orolig att jag har, eller i alla fall börjar få testikelcancer.

Det är rätt jobbigt.

Hoppas jag vaknar imorgon också.

En annan grej angående Ica Maxi (och de flesta andra större mataffärerna); visst är det väldigt vanligt att föräldrar är där och handlar, med sina barn?
Mardrömsbilden (som är allt för vanlig) är två föräldrar, han som ser ut att jobba som mäklare, och hon ser ut att vara ekonom, försäkringskvinna eller något liknande. Och så denna skrikande lilla unge på två-tre år som sitter där i vagnen, vrålar och ska ha allt, river i allt som ser roligt ut och bara är allmänt i vägen.
Min kanske smått naiva fråga är: måste verkligen både mamma, pappa och barn vara och handla mat? Måste de ta med sin lilla unge som gråter och skriker hela vägen genom godishyllorna för att den inte får ferraribilar? Vore det inte bara väldigt enkelt om den ena partnern stannade hemma med barnet, medan den andra åkte och handlade? Istället för att förpesta tillvaron för oss andra, som är där och försöker få handla i lugn och ro.
Det kanske är för att jag fokuserar på sådant här, som jag inte tänker på vad jag stoppar i min egen kundkorg.

/Magnus, problemlösaren

Jag handlar ofta mat på Ica Maxi, en mycket bra affär. På sistone har det dock slagit mig att jag alltid, i större utsträckning än från någon annan affär, handlar mer saker än jag tänkt från första början när jag är där. Jag vet inte om det beror på fantastiska priser, deras musik, deras varuplacering, eller om det är en mix av alltihopa som får mig att börja slava under konsumtionsgudarna. Men något är det i alla fall, som får mig att tro att de har saker jag alltid velat ha, när jag väl är där. Eller så impulshandlar jag, som aldrig förr.
   Igår tog jag en omväga promenad dit, med den enkla ambitionen att panta några PET-flaskor, för att sedan gå därifrån med ett paket margarin och en ost. 45 minuter senare, när jag ser mina varor rulla fram på bandet och siffrorna stiga i en rasande takt, för att slutligen landa på 408 kronor, inser jag att det där ligger bland annat två fläskfiléer, dåligt hårvax, och två DVD-filmer. Och ost och margarin, då. Och en herrans massa andra saker.
   Oj då, tänker jag; nu hände det igen. Sen packar jag ihop mina varor i en kasse och går därifrån.

Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material framställt från en ticka. Den vanligast användna arten är Fomes fomentarius, i folkmun oftast kallad fnöskticka eller glödticka. Fnöske brinner normalt inte och alltså är uttrycket "Det brinner som fnöske" felaktigt. I stället glöder fnöske mycket bra och det är därför man använder det för att "fånga upp" gnistorna när man t.ex. slår eld med flinta och stål.

För att göra fnöske bryter man bort fnösktickan från stammen den växer på - oftast en gammal halvdöd björk. Sedan tar man en vass kniv och skär bort det hårda, ljusa skalet på ovansidan av svampen. Precis innan för det finns ett ljusbrunt, läderartat lager och det är av detta man gör fnöske. Man skivar det så tunt man kan och kokar sedan skivorna i vatten och pottaska eller nu för tiden vatten och kaliumnitrat vilket ger bättre effekt. Sedan bultar man skivorna så att de blir som stora tunna "cornflakes". När de sedan har torkat helt är de färdiga att användas och liknar närmast bitar av sämskskinn.


(Källa: Wikipedia)

Förresten. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; hur svårt ska det vara att hitta en snygg, lila T-shirt? Kan någon hjälpa mig? Snälla.

Förresten. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; hur svårt ska det vara att hitta en snygg, lila T-shirt? Kan någon hjälpa mig? Snälla.

Har shoppat! Ett par skor, ett par byxor och en T-shirt. T-shirt #52. Den är orange.

Visst är det något speciellt med glada asiater som lyssnar på Oasis?

Slår på tV:n och Malou von Sivers är där och förpestar bilden, idag igen. (Är hon med varje dag nu för tiden?) Sen interjuar hon två små blondiner som sitter i någon slags publik, och frågar dem: "skulle du kunna tänka dig att donera en njure till en för dig helt okänd person, utan att få något för det"? Båda tjejerna svarar: "självklart".

Förmodligen. Förmodligen.

Ingen människa förtjänar ju att någonsin behöva stiga upp innan kl 09. Det måste vara skadligt för kroppen.

När det är så fruktansvärt kallt utomhus som det är nu, så finns det en sak som trots allt gör allting så fruktansvärt värt. Det är vetskapen om att när man kommer hem, så har man allting man behöver hemma, och det är varmt. Mycket varmt. Man kan ligga under täcket och dricka te, medan man ser Con Air på tv (hur ofta går inte den egentligen? minst varje vecka), eller ta ett varmt bad och försöka få ner knäna under ytan. Trist att jag måste lämna mitt hem om åtta och en halv timme för att åka till jobbet bara. Men, så småningom kommer man ju in i värmen igen. Så det blir nog bra.

Om ni missat det, så bor jag i studentkorridor med delat kök. Intressant är att killen som jag delar kylskåp med har jag aldrig träffat. Han har snart bott här fyra månader, tror jag. Det enda killen har i kylen är Eldorados drottningsylt, Heinz tomatketchup och en rapsolja av konstigt märke. Ett tag hade han en liter filmjölk och en förpackning skinkost också. Jag misstänker att han:

A) Är tillångatagen av någon på sitt rum, som matar honom då och då.
B) Är på längre semester och skiter i att hyra ut i andra hand.
C) Befinner sig på en längre sjukhusvistelse.
D) Endast har sin lägenhet som ett kontor eller liknande och inte behöver äta.
E) Endast äter mackor eller konserver, som han förvarar på rummet. Kan också vara så att han enbart äter micromat, jag har inte analyserat hans frysfack.
F) Har byggt ett kök på sitt rum, alternativt använder stormkök.
G) Har blivit mördad.
H) Inte finns.

Vad tror ni? Fler idéer?

För Er som inte känner mig personligen och därmed inte vet hur jag ser ut, så kan jag berätta för er att det i mitt splitternya pass som jag hämtade idag, står att jag är 190 cm lång. Det är sant. Större delen av dessa 190 cm består av ben. Inte sådana vita, kalkaktiga ben, utan ben i bemärkelsen ben; med fötter längst ner.
Dessa långa ben medför ett problem; när jag badar i mitt badkar är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en position där knäna ligger under vattenyttan medan man ligger det. Då blir man att frysa lite om sina stackars knän.

Så kan det vara om man är lång.

Bara så ni vet.

Är i Linköping över helgen. Det äger.

Medan jag försöker undvika hemtentan in i det sista, har jag ett TV-program i bakgrunden, något i stil med Nattliv. Funderar starkt på vad det egentligen är för folk som ringer in till det där. Det kan ju knappast vara representativt för Sveriges befolkning. Hoppas jag. Inom loppet av tio minuter har jag fått höra en person som tror att Borlänge och Falun ligger i västmanland, en som tror att "kiwi" stavas med fem bokstäver och en som inte hade någon aning om vad Sveriges statsminister heter i förnamn. Var är vi på väg?

Fyra timmar kvar till inlämning, jag är halvvägs. Börjar bli stressigt. Tur att man har seglat förr.

Finns det någon trögare och mer jobbig att lyssna på än Malou von Sivers?

Den här tjejen är fruktansvärt lik Carolina Klüft. Det kan man tycka är väldigt roligt. Speciellt om man föreställer sig att det är hon som står där.

 

Sitter och tittar på Idol. Kishti började just gråta när någon tönt, iförd en uppknäppt, dubbelknäppt kavaj och hängande byxor sjöng en Britney Spears-låt. Det är vad svenska folket matas med på en fredagskväll. Jag inser det och får en stark dödslängtan.

Fick den fantastiskt fina utgåvan av Holy Grail idag. Världens kanske roligaste film?

Låt oss nu alla se detta klipp ochha fruktansvärt roligt:

Jag saknar Johan. Jag saknar Johan så fruktansvärt jävla mycket. För varje dag som går, saknar jag honom mer. Jag inser hur bra allting faktiskt var, vilket fruktansvärt roligt liv vi levde under ett år. Den bästa perioden i mitt liv. Perioden då vi nästan växte ihop, blev en enighet, skapade ett broderskaå, skaffade en odödlig relation. Så nära som vi var, så nära har jag aldrig varit någon. Jag saknar att avståndet, att ha honom 20 trappsteg ovanför mig. Jag saknar att kunna sträcka ut mitt huvud genom fönstret, skrika "Johan!" och se hans lurviga kalufs sticka ut fem meter högre upp. Jag saknar att varje dag slippa laga mat ensam. Jag saknar att storhandla på Willys och Ica Maxi. Jag saknar våra bråk om vad som behövdes till vår matlaning, vad vi skulle äta, vem som skulle diska vad. Jag saknar till och med vårt oändliga kivande dygnet runt. Det låg ju trots allt kärlek bakom allting. Jag saknar våra filmkvällar. Jag saknar våra TV-spelsstunder. Jag saknar fenomenet "jag kommer ner" och 10 sekunder senare ha honom i min lägenhet. Jag saknar våra oändliga msn-konversationer genom nätterna, trots det minimala avståndet mellan oss. Jag saknar våra promenader hem från krogen. Jag saknar att alltid ha någon att fråga om råd. Men mest, mest av allt, saknar jag dig Johan. Kom tillbaka. Nu. Det är inte roligt längre.

Sitter och kikar på Sex and the city. Vet inte varför. Vad har det gjort för att förtjäna all den uppmärksamhet det fått?