Om att i tanken vara på samhällets botten

För den som har missat det, så kan jag berätta att jag i sommar är fri. Har sommarlov. Ledig. Eller som man - om man vill - kan kalla det; arbetslös.

Det medför vissa sanktioner i livet kan man säga.

Man får prioritera det viktigaste. Öl och potatis.

Jag har tänkt klara sommaren genom att:

1) Helt enkelt leva jävligt sparsamt.
2) Tömma diverse konton av olika kalibrer.
3) Försöka låna ihop till en hyra.
4) Besöka familjehem för att parasitera något.
5) Sälja saker.
6) Göra storkok.

Punkt 1) går än så länge bra, 2) är ännu inte påbörjad men torde inte vara några konstigheter. Nummer 3) är inte heller påbörjad. Säg till om ni vill låna ut. Punkt 4) tar sin början på måndag, nummer 5) är kanske inte jätteallvarlig (men om jag äger något ni vill ha, lägg då ett bud).

Punkt 6) däremot.

Nummer 6) är påbörjad sedan någon vecka tillbaka. Man får helt enkelt laga så mycket mat som får plats i kastruller, stekpannor och ugnsformar. Späda ut allt gott med något billigt skit. Sen fryser man in. Och drömmer sig bort när man äter det hela. Inga småförpackningar med färsk pasta, mozarella, soltorkade tomater eller något annat av det goda i livet.
Det är extremt ekonomiskt, må jag säga.

Men det är ett vidrigt sätt att leva på.

Var dag lär man sig något nytt

Idag har jag lärt mig något nytt.

Något jätteviktigt.

Det heter vickningschips.

Inte vikingchips.

Om att vara snål (?)

Häromhelgen när vi skulle gå på Storan, påvisade någon för mig att jag var väldigt snål.

Jag har inte riktigt släppt det där.

Snål är något jag absolut inte vill anses som.

Det har, så att säga, etsat sig fast.

Om att sjunga falskt men fint

Jag vet att det här låter hemskt illa och att Herr V absolu inte kan sjunga. Men ändå. Jag får extrema rysningar av det här. Kanske har med originalet att göra.

Men fan så fint det är.


Om att leva

Jag har lite svårt för det här med flytten till publishme.se. Jag förstår ingenting. Ingenting stör mig så mycket som sådana idiotiska flytter. Därför har jag inte viljat skriva något.

Nåväl.

Idag har nog varit den viktigaste dagen i mitt liv hittils. Och jag hann inte ens bli nervös. Och nu känns det bra. Bara att hoppas.

Om konspirationer

Konspirationer är nog det roligaste jag vet. Eller i alla fall idéer om konspirationer.

Därför har jag en idé.

Tänk om det är så att teckenspråk faktiskt inte finns. Ponera att alla teckenspråksutövare faktiskt förstår tal jättebra och även har full förmåga att uttrycka sig. För att jävlas lite med det rådande samhället går de ihop, och viftar osammanhängande med händerna.

Och vips så har de världens största hemlighet. De hävdar sig använda ett språk som faktiskt inte finns. Och de lurar oss alla, utan att vinna något. Helt perfekt.

Det vore väldigt roligt om det var så.

Först ut att bevisa för mig, på goda grunder, att teckenspråk faktiskt existerar; vinner en öl. En starkbock, till och med.