Om ett perfekt sätt att spendera en söndag (och att vara kär)

Idag har jag spenderat dagen på ett perfekt sätt. Söndagar brukar annars tendera till att vara väldigt värdelösa

Att ligga i knät på någon man älskar, i en varm och solig slottsskog, utan att vara bakfull; det är det perfekta sättet att spendera en söndag på.

Just nu är livet väldigt, väldigt enkelt att leva.

Edit

Glömde skriva med Ryssland!

Sätt era pengar på det här

Topp fem (såhär fem minuter innan)

1. Piraterna (Lettland?)
2. Ukraina
3. Frankrike
4. Bosnien
5. Island

Om att darra som ett asplöv

Måndag den 9 juni klockan 9.00 skall jag göra antagningsprov till journalistutbildningen.

Känns lite nervöst.

Om att alltid ringa först

För några dagar sen fungerade inte min mobiltelefon. Ingen annans heller. Av de som använder Halebop vill säga. Det slog mig då hur förlamad man är utan telefon. Man blir lamslagen av att inte kunna kommunicera med sina kompisar som man vill.

Det är helt enkelt inte så att man gör som man gjorde vid åtta års ålder, då man helt sonika tog sig till personen man ville träffa och plingade på dörren. Sen lekte man. Eller umgicks. Spelade Tv-spel, cyklade, sparkade boll eller byggde med Lego. Drack saft, åt bullar eller något annar oväsentligt.

Men så enkelt är det inte idag.

Ett möte måste idag ske med minst en telefonkontakt innan. Alternativt Msn-kontakt. Att bara spontant åka och hälsa på sker inte. Det är ett faktum. Och att det är så här: att man som barn gärna spontanbesöker sina vänner men inte som ungdom/vuxen, kan så klart enbart bero på en sak. Den lilla egenheten som skiljer en 8-åring från en 21-åring.

Onani.

En 8-åring onanerar inte. Men det gör en 21-åring. Alldeles för ofta.

Och det är därför vi alltid försäkrar oss, både en och två gånger, innan vi beger oss hem till vår bäste vän. För vi är rädda. Rädda för att vår bäste vän, när vi rycker upp ytterdörren, skall sitta där med sitt blottade kön viftande i all sin prakt. Vi är rädda att han ska sitta där och onanera. Runka. Taja. Smeka den enögda byxormen.

Att komma på sin bäste vän med sin pjäs, stående staty mitt under en akt av självtillfredsställelse, är nog bland det pinsammaste som kan hända. Och därför drar vi oss för spontanbesök. För att personen skulle känna sig smutsig resten av livet.

En situation som alltså inte ens existerade vid åtta års ålder.

Allt var så mycket enklare då.

Om att känna sig efter

Varför har ingen sagt något? Känns lite pinsamt. Typ som att jag legat i ide i 15 år. Och nu hånler alla mot mig. Snart pissar de mig i nacken också. Men jag är nöjd ändå.

Mycket nöjd.

Trist bara att min kompis Calle (han som fyllde år), som jag tänkt gå ut med på lördag, är den mest klubbkonservativa som finns. Att få med mig honom till Pustervik på lördag, då detta till synes eminenta band spelar kan bli en extremsvår, för att inte säga omöjlig uppgift. Jag ska nog hota med att inte följa med ut om vi inte går dit.

Ja, så får det bli.

Calle! Om vi inte går till Pustervik på lördag så vill jag inte gå ut.

Om att få en uppenbarelse kl 23 kvällen innan tenta

Det var längesedan det hände sist, flera år sedan tror jag bestämt. Den obeskrivligt sköna känslan, då man helt plötsligt, från ingenstans, sugs upp totalt av ett band. Vid första lyssningen. Magiskt. Som en uppenbarelse. Som att man har en ny livsuppgift.

Och nu kunde det inte hänt vid en sämre tidpunkt. Om 15 timmar har jag tenta om TF och YGL. Och här sitter jag och repeterar
Glockenspiel på MySpace. Varför har ingen berättat om dem för mig? Varför har jag missat? Nu gled jag in på dem av en slump, då en av medlemmarna i bandet läser min kurs.

Jag har trivialiserat mina musikbehov för länge. Jag behöver ett aktivt lyssnande för att kunna må bra. Jag klarar inte av skitmusik. Det går verkligen inte. Jag skäms för det jag gjort senaste året.

Det vore så fånigt att ge upp den eviga jakten: på det perfekta banadet (om det nu visar sig vara så att det inte är My Favorite eller Arcade Fire), att inte fortsätta söka efter den perfekta låten och den perfekta textraden. Om de nu ens existerar.

Det leder mig osökt in på en annan grej. Det gäller en viss typ av människor. Hoppas någon sådan läser (tror inte det):

Hur tänker ni egentligen, ni som lyssnar på Rix FM och Mix Megapol, för att om någon sedan frågar er vad ni lyssnar på svara: "Vet inte. Blandat. Allt möjligt."? Ni som tycker det är helt okej att Amanda Jensen basuneras ut via radio till höger och vänster. Att det är okej att hon skrålar "money makes the world go round, people will be people always". Hur tänker ni? Kan ni sova om nätterna?

Ni måste ju för fan vara dumma i huvudet.

Om att klä sig

Klär ni på er som jag? Först väljer man skjorta/t-shirt/tröja/slips, sedan efter det väljer man småbyxor. Så det matchar.

Nu: heldag på KTB. Party.

Kan vara det coolaste jag sett



Om Anna Book

Haha

Om Norén

Jag skulle vilja ha läst den här Norén-dagboken. Jag vill inte läsa den för den verkar rätt bastant, men jag vill ha läst den. Så jag kan tycka något om den. Det är en kul debatt.

Hej

Varför har jag inte tänkt på det här förut? Att blogga från mobilen är min nya framtid.

Hittade en till bild på födelsedagsbarnet

image15

Bilden ljuger faktiskt.

Han har ingen missbildning.

Grattis Calle!

image14


Idag fyller min gode vän Carl år.
Det är kul.
Att han fyller 22 friska kanske inte framgår av fotot.
Men ändå.
22 år är det.
Och det ska vi fira.
Grattis Calle!


Om healing

Att ta bort kontakter på Facebook är renande.

Hej då, Joakim Hultqvist.

Fenomen som inte tog sig så långt efter 90-talet #1

Martin.


Torsdag kl 12:38.

Då tar vi helg.

TÄVLING!

Tänkte att vi ska ha en tävling här på bloggen.

Den som vill vara med fyller med fördel på min mobil med pengar. De tog just slut.

070-299 77 01. Först att fylla på vinner!

Jag tar tid.

Dagens filmtips

Du Levande. Vilken film.

Sing me to sleep

Borde skriva något. Antingen har man en blogg, eller så har man inte.

Som man säger.

Är för trött.