En skyddad verkstad för meningslöshet

En horribelt seg kväll, kantad av ensamhet och tristess.

Jag ger upp. Jag lägger mig raklång, likt kappan som gentlemännen förr i tiden lade över lerpölar, och låter er kliva över mig. Klampa på mig, stampa ner mig i marken. Jag kapitulerar, resignerar, hissar vit flagg. Tar av mig skyddsvästen, öppnar upp en skåra i mitt bröst, och konstaterar att ni vann. Ställer mig i skottlinjen, sätter mig på knä och höjer armana i skyn. Nu har ni chansen.

Om tre veckor fyller jag jämnt, och något måste ske.