En skyddad verkstad för meningslöshet

Bloggfenomenet upphör aldrig att fascinera mig. Visst är det väl konstigt att bloggen som tillhör Gösta, 78 år kan röra mig till tårar? Men visst är det väl, samtidigt underbart?

"Kanske är det så att de inte finns arbetare kvar i vårt land, kanske har gränserna  börjat utjämnas, vad vet jag, tanken kommer för mig, när vi nu har en borgerlig regering, och som de flesta finner bra."

"Vi har elljusstaken kvar i fönstret, ser att grannarna plockat bort sina, men jag vill hålla kvar det lite till, den är så fin så den skulle kunna få stå där och lysa ändå tills ljusa vårkvällar kommer."

"Jag har börjat rensa i mitt liv. Tänk dig att jag handskrivit  dagböcker i 27 år. Så många saker som hänt  under den tiden, så nu läser jag gamla minnen och sen förstör jag böckerna. Lite svårt är det  för mig att  göra mig av med dem. Men man får inget ta med sig när man dör. Så nu tar jag en bok i taget men läser först, och låter tankarna föra mig tillbaks i tiden och minns.

Läser om en dag,  det var när jag fyllde  64 år så skrev jag 

--Idag är det min dag, 64 år , vilken bra ålder jag befinner dig i. Klok, nöjd, mogen, tillfreds med tillvaron. Hår kvar, tänder som  jag kan använda, ett hjärta som återigen sköter sig, och så kan jag ta hand om  mig själv--

Så nog är det nyttigt läsning så här många år efteråt.

Visst är det märkligt det här med förnöjsamhet?

Vad ofta man glömmer bort hur bra allting är.

Det där som man tar för givet.

Det där som man skulle känna tacksamhet för."

"Hos oss går livet sin gilla gång, rullar på som man säger, fast det har satts käppar i hjulen, så rullningen går inte alltid så bra.

Krämpor och ork sätter stopp för vanliga sysslomål. Men än så länge klarar vi oss utan hjälp. Skönt är det, för var finns hjälpen att få?"

 

"Vi har köpt DVD med ”Hem till byn” första delen, Det är en så trevlig serie att följa människor i 35 år de blir ju som vänner och bekanta, nästan som om man bodde i byn.

Vi har inte så vi kan se det på TVn utan vi tränger ihop oss och ser den tillsammans på datan, Det går bra, och så är det bra att man har någon att tränga ihop sig med. Kommer du ihåg när TVn gjorde sitt intåg i vårt land, när man samlades hos grannar, och stolar ställdes fram som så alla kunde sätta sig och med stora ögon se och höra. Det var gemenskap det."

Det här är ju sjukt vackert. Gösta ger mig hopp. Tror jag.