Heja ungdomarna
"Det finns människor som vet att om man kämpar kan man förlora. Men om man inte kämpar har man redan förlorat." - Niklas Änsth
Johanne Hildebrandt har flippat och skriver en krönika om "skitungar" i Köpenhamn. Ska man skratta eller gråta?
"man anser det vara självklart att starta kravaller, slänga gatstenar och slå sönder saker. Detta med hjälp av ungdomar från hela Europa som hopkallade av sms och internet skyndar till Köpenhamn, kåta som troll på att slåss med snuten och ställa till med bråk."
Hildebrandt; varför, varför, VARFÖR ska ungdomarna inte slåss för att skydda sitt ungdomshus? Ska man vika ner sig, när en kristen organisation köper ens enda tillhåll - för att sekunderna senare bestämma sig för att riva det? Säkerligen är det många där och slåss bara för sakens skull, men förmodligen har så gott som ALLA sympatier för de stackars ungdomarna, som snart står utan sitt ungdomshus. Att ungdomar från hela Europa sluter upp, för att rädda sina vänner i nöd är något jag ser som vackert och storartat. Ungdomarna i Köpenhamn är i kris, och behöver all hjälp de kan få. När den egna staten vänder sig mot de danska ungdomarna, och med överdrivna polisinsatser försöker trycka ned deras åsikter - så kommer istället hjälp från resten av Europa. Detta är väl ett hopp om en godhjärtad värld ändå - en värld där man hjälper varandra.
Att du själv kallar dessa ungdomar för "bortskämda snorungar" och "skitungar" är väl dessutom bara oerhört fånigt? Vem är du själv? Men det är ju klart - du har ju din monsterlön och din pampiga lägenhet. Lika bra att du lutar dig tillbaka - och med ett leende på läpparna ser staten och polisen förstöra ungdomarnas liv.
Jag såg filmen "Terrorister - En film om dom dömda" för ett tag sedan, som behandlar Göteborgskravallerna. Den var rätt bra tycker jag, med många fina klipp och en trevlig berättarröst från Stefan Jarl. Den borde alla se. Den innehöll några rätt bra dikter:
"Ni lärde oss kritisera. Vi fick sjunga sånger om att rädda världen.
När vi försöker kallar ni oss terrorister och slår oss med batong.
Vi lärde oss att ta människor på allvar.
Vi fick sjunga att alla var lika värda.
Men när vi försöker få något sagt kallar ni oss huliganer
och slår oss tills vi blöder."
Johanne Hildebrandt har flippat och skriver en krönika om "skitungar" i Köpenhamn. Ska man skratta eller gråta?
"man anser det vara självklart att starta kravaller, slänga gatstenar och slå sönder saker. Detta med hjälp av ungdomar från hela Europa som hopkallade av sms och internet skyndar till Köpenhamn, kåta som troll på att slåss med snuten och ställa till med bråk."
Hildebrandt; varför, varför, VARFÖR ska ungdomarna inte slåss för att skydda sitt ungdomshus? Ska man vika ner sig, när en kristen organisation köper ens enda tillhåll - för att sekunderna senare bestämma sig för att riva det? Säkerligen är det många där och slåss bara för sakens skull, men förmodligen har så gott som ALLA sympatier för de stackars ungdomarna, som snart står utan sitt ungdomshus. Att ungdomar från hela Europa sluter upp, för att rädda sina vänner i nöd är något jag ser som vackert och storartat. Ungdomarna i Köpenhamn är i kris, och behöver all hjälp de kan få. När den egna staten vänder sig mot de danska ungdomarna, och med överdrivna polisinsatser försöker trycka ned deras åsikter - så kommer istället hjälp från resten av Europa. Detta är väl ett hopp om en godhjärtad värld ändå - en värld där man hjälper varandra.
Att du själv kallar dessa ungdomar för "bortskämda snorungar" och "skitungar" är väl dessutom bara oerhört fånigt? Vem är du själv? Men det är ju klart - du har ju din monsterlön och din pampiga lägenhet. Lika bra att du lutar dig tillbaka - och med ett leende på läpparna ser staten och polisen förstöra ungdomarnas liv.
Jag såg filmen "Terrorister - En film om dom dömda" för ett tag sedan, som behandlar Göteborgskravallerna. Den var rätt bra tycker jag, med många fina klipp och en trevlig berättarröst från Stefan Jarl. Den borde alla se. Den innehöll några rätt bra dikter:
"Ni lärde oss kritisera. Vi fick sjunga sånger om att rädda världen.
När vi försöker kallar ni oss terrorister och slår oss med batong.
Vi lärde oss att ta människor på allvar.
Vi fick sjunga att alla var lika värda.
Men när vi försöker få något sagt kallar ni oss huliganer
och slår oss tills vi blöder."
Kommentarer
Postat av: Jannice
Om du någon gång känner för att få högskolepoäng i typ precis det du skriver om så kan jag varmt rekommendera kursen Sociala och rättsliga rörelser på Museion (10p). Den ska iaf gå nästa vår också.
Postat av: Jeppelilly
This is the coolest web site I have seen for ages, excellent work and content.
Trackback