En skyddad verkstad för meningslöshet

Jag handlar ofta mat på Ica Maxi, en mycket bra affär. På sistone har det dock slagit mig att jag alltid, i större utsträckning än från någon annan affär, handlar mer saker än jag tänkt från första början när jag är där. Jag vet inte om det beror på fantastiska priser, deras musik, deras varuplacering, eller om det är en mix av alltihopa som får mig att börja slava under konsumtionsgudarna. Men något är det i alla fall, som får mig att tro att de har saker jag alltid velat ha, när jag väl är där. Eller så impulshandlar jag, som aldrig förr.
   Igår tog jag en omväga promenad dit, med den enkla ambitionen att panta några PET-flaskor, för att sedan gå därifrån med ett paket margarin och en ost. 45 minuter senare, när jag ser mina varor rulla fram på bandet och siffrorna stiga i en rasande takt, för att slutligen landa på 408 kronor, inser jag att det där ligger bland annat två fläskfiléer, dåligt hårvax, och två DVD-filmer. Och ost och margarin, då. Och en herrans massa andra saker.
   Oj då, tänker jag; nu hände det igen. Sen packar jag ihop mina varor i en kasse och går därifrån.