En skyddad verkstad för meningslöshet

Såg en till lustig person vid samma hållplats tio sekunder senare.

Jag skulle vilja kalla hennes typ för "reseposör".

Ni vet en sån där som på ett lite snitsigt stät försöker dra fram sin väldigt kantiga väska, med en handväska och tom lattemugg i andra handen. Och det viktigaste attributet: det tafatta försöket till att se oberörd ut. Att försöka få det att se ut som att man reser dagligen. Och ett par Dior-brillor. Och ganska rask takt. Taxin står ju och väntar.

Och så lyser allt igenom. Det är så jävla roligt när folks posör-fasader lyser igenom. Platt fall. Pannkaka. Ihåligt.