En skyddad verkstad för meningslöshet

Min lilla kompis Datorn börjar bli gammal. Inte så pass att den sjunger på sista versen, men ändå gammal. Den är nu inne på sitt tredje levnadsår och är väl så att säga inte modern längre (om den nu var det när jag gav den liv från första början). I vilket fall så fungerar den till de mest primitiva sysslorna.
   Dock är det så att denna ålder, som kan te sig något gammal för en bärbar dator, skrämmer mig något.
   Det känns som att varje gång jag startar maskineriet har jag precis börjat skåda en kamp för överlevnad. Datorns kamp mot växelströmmen. Den sista striden.
   Mönstret upprepar sig varje dag. Först möts jag av en Windows-logga och allt är frid och fröjd i några sekunder.
   Sedan händer det.
   ”Poff” säger det, innan jag möts av en svart skärm.
   Genast börjar jag hyperventilera då jag inser att mitt lilla skötebarn har tagit sina sista andetag och snabbt går tankarna genom mitt huvud: ”Jaha Datorn, nu är det slut. Tack för allt.”, ”Men faaan – jag har ju inte råd med en ny dator”, ”Hur mycket kan jag lägga på en ny dator?”, ”Kanske ska jag prova att installera om Windows först”.
   Sekunderna går.
   Sen så. Äntligen. Det surrar till i ett par sekunder och slutligen möts jag av en ljusblå skärm som välkomnar mig till Windows. Sekunderna då Datorn mötte döden är förbi.
   Jag pustar ut och torkar svetten ur pannan, innan jag säger: ”Det verkar som vi klarar oss idag också, Datorn”. Vi har besegrat ännu en uppstart, jag och Datorn. Och det glädjer mig.
   På senare dagar har jag insett att en lösning för att slippa dessa sekunder av mental smärta.
   Lösningen heter Vänteläge och det är det gula knappalternativet som man kan välja när man vill stänga av sin lilla dator. Gör man detta, så slipper man den svarta lilla stunden vid uppstarten.
   Ändå gör jag inte detta. Jag tänker mig att Vänteläget för Datorn är detsamma som respiratorn för människan. Om jag börjar överanvända denna lilla funktion – vänteläget – på bekostnad av en ”riktig” avstängning, befarar jag att den dagen Datorn stängs av på riktigt (eller någon drar ur sladden), så vaknar den inte igen.
   Och det vill jag ju inte.