En skyddad verkstad för meningslöshet

Jaha. Det var inte så farligt. Jag var nervös helt i onödan, trots tittarrekord.

Igår  figurerade jag alltså lite i Debatt. Det var roligt. Innan sändning var jag helt sjukt nervös. Sen när allt drog igång var det hur lugnt som helst. Knepig känsla.

Innan allt drog igång hann jag också bli lite uppläxad av den mest otrevliga gubbe jag möt i hela mitt liv. Ett flertal gånger poängterade han för mig att jag var korkad, dum i huvudet och en idiot - baserat på att jag inte var så säker på om jag gillade euron, samt att jag förespråkade trängselavgifter i Stockholm. Galet svårt att veta hur man ska reagera när man blir påhoppad av en gammal, inskränkt gubbe som inte vill lyssna när man försöker bemöta honom. Hur gör man?

Det debatterades sedan om Lissabonfördrag och elakheter på nätet. Båda ämnena var väl intressanta på sitt sätt, även om det verkade lite konstigt att vinkla upp hela den ena debatten på Alex Schulman och hans hemsida. Att se Björn Ranelid gå igång var en unik upplevelse i sig. Mest upprörd blev Unni Drougge, som efter sändningens slut direkt stormade iväg.

Jag hade inte direkt något att säga, och även om jag hade haft det så kändes det som att det var svårt att få en syl i vädret. Och det är väl det som är programmets största svaghet; för många personer ska prata på för lite tid. Men ändå, det är ett roligt program. Och det var roligt att se det hela på plats.