Om Tv-säsongen
Den här säsongen har jag två favoritprogram i den svenska tv-produktionen.
Den första: Matakuten. Tar upp en rätt viktig grej och gör det i ett seriöst, men halvfånigt format. Bert Karlsson åker runt och predikar. Kock-Melker styr upp i skolkök. Skön underhållning. Roligast är när eko-tanten börjar gråta för att barnen inte vill äta hennes quinoaröror.
Den andra, och den som är min riktiga favorit: Videokväll med Luuk. Är nu slut för säsongen - men vilken säsong! Den första tilltalade mig inte så mycket. Programmet med Fredrik Wikingsson var rätt trevligt, men annars var det mest intressepilar i ögonen. "Videokväll med Luuk" kan inte mätas med "Sen kväll med Luuk", men "Sen kväll med Luuk" är också historia. Mycket fin Tv-historia. Kristian Luuk är helt klart en av Sveriges bästa programledare. Kanske den allra bästa.
I avsaknaden av "Sen kväll med Luuk" är "Videokväll med Luuk" ett fint substitut. Lite seriösare, lite finare och mycket mer gemytligt. Trivselintervjuer av hög kvalitet. Framförallt har man den här säsongen fått se både Peter Stormare, Janne Josefsson och Leif Silbersky gråta i studion. Otippade alla tre. Men jävligt fina historier. Det lär säkerligen bli en säsong till. Och det ser jag fram emot. Mycket.
Den första: Matakuten. Tar upp en rätt viktig grej och gör det i ett seriöst, men halvfånigt format. Bert Karlsson åker runt och predikar. Kock-Melker styr upp i skolkök. Skön underhållning. Roligast är när eko-tanten börjar gråta för att barnen inte vill äta hennes quinoaröror.
Den andra, och den som är min riktiga favorit: Videokväll med Luuk. Är nu slut för säsongen - men vilken säsong! Den första tilltalade mig inte så mycket. Programmet med Fredrik Wikingsson var rätt trevligt, men annars var det mest intressepilar i ögonen. "Videokväll med Luuk" kan inte mätas med "Sen kväll med Luuk", men "Sen kväll med Luuk" är också historia. Mycket fin Tv-historia. Kristian Luuk är helt klart en av Sveriges bästa programledare. Kanske den allra bästa.
I avsaknaden av "Sen kväll med Luuk" är "Videokväll med Luuk" ett fint substitut. Lite seriösare, lite finare och mycket mer gemytligt. Trivselintervjuer av hög kvalitet. Framförallt har man den här säsongen fått se både Peter Stormare, Janne Josefsson och Leif Silbersky gråta i studion. Otippade alla tre. Men jävligt fina historier. Det lär säkerligen bli en säsong till. Och det ser jag fram emot. Mycket.
Kommentarer
Trackback