En skyddad verkstad för meningslöshet

December har precis anlänt. Det är fredag morgon, klockan är sju och alarmet börjar tjuta. Ligger kvar i sängen en kvart till, innan huvudet vaknat till liv. Släpar mig till sist ut i duschen. Möts av ditt nysminkade, vackra ansikte i badrummet. Medan det heta vattnet mjukar upp de morgonstela lederna tittar jag ut genom fönstret, och får en känsla av att det är väldigt kallt ute. Snart kommer snön, och med snön försvinner allt hopp.

Dyblöt tar jag mig ut från duschen, torkar mig med närmsta handduk och klär på mig. Eftersom det är fredag idag, så ingår såklart en slips i klädseln. Just den här fredagen får en smal, blå slips med svarta ränder pryda mitt bröst.

Den dåliga tidsplaneringen, och framförallt min ständiga vilja att sova längre leder till en oerhörd stress. Jag krockar nästan med dig i köket där du springer, med väska, vattenflaska, frukter och bilnycklar i högsta hugg. I kylskåpet hittar jag en liten förpackning med jordgubbsyoghurt, som jag slänger i mig i all hast. Hittar en färdigbredd smörgås som du varit så vänlig och gjort åt mig, men precis när jag tar första tuggan hör jag dina otåliga rop om att rutorna på bilen måste skrapas. Hör dig smälla igen ytterdörren. Tar med mig smörgåsen och möter din mamma i hallen, som sticker en burk med mineralvatten i min hand. Jag tackar så hjärtligt, tar på mig ytterkläder och skyndar ut mot bilen.

Bilen är redan startad, den ryker oerhört mycket i de nyblivna minusgraderna. Öppnar dörren, sätter mig ned och hör hur du lyssnar på en blandskiva i bilstereon. Blandskivan som du fick av mig strax efter vi träffats första gången, blandskivan som gjorde dig så glad. Efter några hundra meter ser jag genom de immiga rutorna hur det är frost på träden, och konstaterar att nu är vintern nära.

Börjar äta lite på smörgåsen som jag har i mitt knä, och märker att nästa låt på skivan är den där Mew-låten som jag fått dig att älska så innerligt. Höjer volymen, tuggar och drömmer mig bort. Tar en klunk av mineralvattnet, som trots sitt lågprisvarumärke smakar väldigt bra, medan jag inombords sjunger med i låten högt och tydligt.

Vi är någon kilometer närmare vårt slutmål skolan, när ett backkrön snart uppenbarar sig. När vi kommer över det, ser vi plötsligt hur det ligger en bil på omkörning i vårt körfält. En snabb gir på den frostiga vägbanan genererar i en extrem sladd, och i extremfart är vi på väg mot vägkanten. Jag inser vad som håller på att ske, och hela mitt liv uppenbarar sig i flashbacks framför mina ögon. Är det så här mitt liv skall sluta, i en sunkig Volvo på en smal landsväg mitt ute i ingenstans ? klädd i slips, med en smörgås i knät?

I ögonblicket då vi flyger av vägen skriker jag ditt namn så högt det bara går, men jag vet inte om jag överröstar refrängen i Mew-sången:

"Don't you just love goodbyes?"

Efter det blir allt svart, och jag minns inte mer. Men vi älskade åtminstone varandra.