2008 - ett tråkigt filmår

Sitter och funderar på vilken som var 2008 års bästa film. Det är dock svårt att minnas någon film som är gjord 2008. Tänker på några som var riktigt bra (Du levande, No country for old men La zona), några som var helt okej (Control, 3:10 to Yuma, Leo) men inser att alla var från 2007.

Kommer fram till att jag nog bara sett åtta stycken filmer som är gjorda 2008. Ingen var väl nåt mästerverk. Bäst var nog Pingpongkingen, följd av Felon. På tredje plats sätter vi Simon Staho (som gjorde Dag och Natt!)-filmen Himlens hjärta. Allt flyter var rätt rolig också. Jag började se Into the Wild (men den är nog också från 2007?), men orkade aldrig se klart den. Vill se Gomorra, De ofrivilliga, Frozen river och Maria Larssons eviga ögonblick.

Låt den rätte komma in sög. Hårt. Men det kanske är halva grejen med vampyrfilm; att de suger.

Hoppas det blir bättre i år.

Om vindnäsa

Är förkyld. Märkte just att jag kunde andas genom näsan så att det nästan lät som vindarna i det här gamla spelet:


Om Blondinbella

Okej.

Att avfärda Bloninbella låter sig månne inte göras längre, då alla förmodligen redan avskyr henne. Med all rätt. Att såga henne nu kan ju anses vara sist på pucken, så att säga.

Däremot, faktumet att hon har en egen assistent är ju fruktansvärt roligt. Sjukt kul.

Blondinbellas assistent lär vara årets mest patetiska människa.

Jag funderar bara på vad hon känner, om hon vaknar på morgonen med bultande huvudvärk, svullna ögon och illaluktande andedräkt. Utomhus är det kallt som fan. Blåsigt. Ruggigt. Allt är på väg utför.

Kanske behöver hon inte bry sig. Kanske tänker hon bara "Åh, en ny härlig dag! Livet är inte så tokigt ändå, jag är ju trots allt assistent till Blondinbella!"

Haha. Blondinbellas assistent. Stor humor.

Om att allting rullar på

Det är december, någonstans mellan första och andra advent. Det är skönt.

De flesta börjar nu (med all rätt) sukta efter ett välbehövligt och välförtjänt jullov. Själv känner jag, av någon konstig anledning inget jättestarkt behov. Hösten har gått sjukt fort, och framförallt har skolan trots allt varit tämligen enkel för min del. Så något direkt avbrott i studierna är inte jättenödvändigt för mig. Men ändå, klart det ska bli skönt att ägna ett par veckor åt att göra allt och ingenting.

Jag ska åka upp till kylan, borra ner mig under filtar och bara varva ner. Ta det lugnt. Finna ro, som de säger.

Kanske behöver jag det där lovet, trots allt.

Om tröghet

I min ungdom tyckte jag att det påfallande ofta fanns människor som inte förstod skillnaden mellan uttrycken "likhet" och "skillnad". Jag talar alltså om skämt av kalibern "Vad är likheten mellan..." och "Vad är skillnaden mellan...".

De fick liksom tänka efter, "vänta nu, skillnaden... är det när något är olika? okej, nej jag vet inte"

Nu funderar jag på om de här typen av människorna fortfarande finns kvar. Gör de det? Eller var det bara för att vi var unga och alla inte var så allmänbildade?

Jag ska forska lite i det här.

Om nischning

Inom medieforskningen är man ganska överens om att man i framtiden måste nischa sitt medium ganska hårt för att nå publiken. Inom Tv-världen tar det sig uttryck genom att tittarna sprids ut över flera, mindre kanaler, istället för att hålla sig till de största.

Det lär leda till att SVT tappar väldigt många tittare (dvs många många fler än man redan tappat). Att de nischade kanalerna/programmen tar tittare från SVT kan ju i sin tur kan ju ses som argument både för och mot dagens public service. Allting handlar såklart om huruvida man anser att public service ska stå för det smala, det vill säga det som ingen kan tjäna pengar på, eller om public service alltid ska erbjuda något för alla. Eller ska det kanske vara någon form av kombination av de båda?

Personligen tror jag att public service på sikt kommer förändras ganska mycket, till det sämre. Och det är jävligt tråkigt. För jag gillar verkligen SVT och SR. UR bryr jag mig inte så mycket om.

Det där var ju en väldigt onödig utsvävning. För det jag ville säga var bara att jag gillar det här nischandet skarpt. Det är ju sanslöst roligt att sitta och kika på Badmintonmagasinet på TV4 Sport utan att fatta ett dyft, eller att kolla på strandfotboll eller E-gaming på Eurosport 2. Varför inte se Per Morberg flyga runt och jaga antiloper på en afrikansk slätt, eller följra europamästerskapen i dart? På åttan kan man se Claes de Faire ha någon form av mediefrågesport i vad som ser ut att vara ett gymnasieelevsproducerat hobbyprogram. Samme man som även gjort den högst pretentiösa produktionen Frånvarande tillsammans med Sigge Eklund. Och på tal om pretentioner så kan man på SVT se Björn Ranelid diskutera just dessa med Henrik Schyffert och Kay Pollak mitt under självaste prime time.

Och det här är ju alldeles ljuvligt.

Ja, jag känner nog helt enkelt ibland att ju smalare program - desto mer intressant att se på. Vad säger ni?

Om vinter

Fan vad fort hösten gick. Jag hann knappt tänka "usch, nu är det höst" innan den var över. Visst kändes allt hopplöst för några veckor sedan, när man inte kunde lämna dörren utan att bli dyblöt och sönderblåst.

Nu är det vinter. Snart jul. Skön kyla. Milt och behagligt. Och framförallt inga regnväder eller stormar. Det känns bra. I år klarade jag hösten, och jag är mycket nöjd över detta. Vintern kommer bli mysig. Jag ser fram emot att vila upp mig i Ludvika över jul.

Mitt liv utspelar sig på små moln. Allt är bra.

Om att inte plugga

Jag har tenta på torsdag, så jag sitter och pluggar. Problemet är bara att jag pluggar väldigt, väldigt lite. Istället ser jag på tv. Jag har hittat en ny favorit, nämligen den alldeles fantastiska serien "Dragons den" på TV8. Den spelas förresten in på svenska nu. På vilken kanal kommer jag inte ihåg, men det lär bli roligt.

TV8 är för övrigt en mycket bra kanal. Den borde ni kolla mer på. Hör ni det?

Dagens länk

Hittills har jag inte tyckt att det här med Anders Göthberg berört alls på något sätt. Reinholdzon Belfrages krönika var förvisso fin, men den människan kommer ju aldrig kunna väcka varma känslor hos någon. Och (vissa) fans som låtsas vara ledsna känns ju inte heller så rörande. Personer som skriver "RIP" hit och dit utan att egentligen bry sig är vidrigt. Men det är ju en annan historia.

Först idag blev jag riktigt tagen av det hela. Det var när jag läste det
här.

Varför vet jag inte riktigt. Tror det är den där chatten.

Så funkar jag. Ni då?

Osv

Idag är en sån där dag då jag fått rätt mycket gjort. Känns mycket bra. Jag har lagat mat, ätit, diskat, tvättat fem maskiner, sett Vad blir det för mat?, läst två texter inför morgondagens opponering. Nu ser jag Debatt och snart ska jag läsa resterande tre texter innan jag för en gångs skull ska försöka lägga mig i tid.

Det känns jävligt bra. Allt känns jävligt bra just nu, faktiskt.

Igår sa en doktor till mig att jag var tjock. Men det gjorde inte så mycket faktiskt. Han hade ju kunna sagt att jag var jättetjock, till exempel. Och nästa månad ska jag skaffa gymkort.

Imorgon är det helg, och då kommer allt kännas ännu lite bättre.

Fridens.

Om My Favorite

När vädret är helt åt helvete, när det regnar, blåser eller snöar så fort man öppnar dörren, då är det skönt att lägga sig under en filt och lyssna på My Favorite.

Så mjukt. Så fint. Så lent. Och alldeles, alldeles underbart.

Jag är så glad att jag hann se dem innan de la ner.

Åh.



Om TV-debuten, så här i efterhand

Jaha. Det var inte så farligt. Jag var nervös helt i onödan, trots tittarrekord.

Igår  figurerade jag alltså lite i Debatt. Det var roligt. Innan sändning var jag helt sjukt nervös. Sen när allt drog igång var det hur lugnt som helst. Knepig känsla.

Innan allt drog igång hann jag också bli lite uppläxad av den mest otrevliga gubbe jag möt i hela mitt liv. Ett flertal gånger poängterade han för mig att jag var korkad, dum i huvudet och en idiot - baserat på att jag inte var så säker på om jag gillade euron, samt att jag förespråkade trängselavgifter i Stockholm. Galet svårt att veta hur man ska reagera när man blir påhoppad av en gammal, inskränkt gubbe som inte vill lyssna när man försöker bemöta honom. Hur gör man?

Det debatterades sedan om Lissabonfördrag och elakheter på nätet. Båda ämnena var väl intressanta på sitt sätt, även om det verkade lite konstigt att vinkla upp hela den ena debatten på Alex Schulman och hans hemsida. Att se Björn Ranelid gå igång var en unik upplevelse i sig. Mest upprörd blev Unni Drougge, som efter sändningens slut direkt stormade iväg.

Jag hade inte direkt något att säga, och även om jag hade haft det så kändes det som att det var svårt att få en syl i vädret. Och det är väl det som är programmets största svaghet; för många personer ska prata på för lite tid. Men ändå, det är ett roligt program. Och det var roligt att se det hela på plats.

Om tv-debuten

Ikväll kl 22 kan man se mig på den statliga televionen, tror jag. Jag är så jävla nervös.

Uppdatering

Ja, på sistone har det inte hänt så mycket. Jag har skrivit lite saker. Sovit. Varit trött. Ogillat vädret.

Allt det där vanliga.

Imorgon ska jag till Svt och på torsdag inleder jag förmodigen min tv-karriär. I övrigt händer det inte så mycket här på Kemivägen.

Hjälp tack

Här händer ju inte så mycket.

Jag ska skriva något, snart.

Men först tänkte jag istället ge mig på att lägga upp lite artiklar jag skrivit.

Så;
hur lägger man upp pdf-filer på ett smidigt sätt? Någon?

Om

Min profilbild

M